Har du tänkt på att så gott som allt som du köper för eller senare blir sopor? Det gäller även din dator. Den kanske har gått sönder eller bara blivit alltför oduglig. Frågan är vart du ska lämna in din dator då och vad som händer med den efter det.
Har du tänkt på att så gott som allt som du köper för eller senare blir sopor? Det gäller även din dator. Den kanske har gått sönder eller bara blivit alltför oduglig. Frågan är vart du ska lämna in din dator då och vad som händer med den efter det.
Jag beslutade mig för att ta reda på vad jag ska göra med min dator och tog med mig den till närmsta återvinningscentral "Kretsloppsparken Alelyckan" för att fråga om jag kunde lämna in den där och vart den tar vägen sedan. En man som jobbade där sade till mig att bara slänga datorn i en rullcontainer med elektronikavfall. Om det är en laptop kan batteriet slängas bland batterierna. Två gånger i veckan kommer det en lastbil som kör allt elektronikavfall till Vänersborg. När jag frågade vad som hände med det i Vänersborg visste han inte riktigt, men han trodde att metallerna sorterades ut.
Det rekommenderas att du raderar allt på din dator innan du lämnar in den till återvinning (glöm inte kopiera det du vill spara). Eftersom det kan finnas möjlighet att återställa en raderad hårddisk kan det vara säkrast att lämna in den till ett företag som förstör den ifall du har data som verkligen inte får komma ut.
På kretsloppsparken fanns även broschyren ”Vart tar avfallet vägen?”. Den har givits ut av Göteborgs kommun och kranskommuner och där står det så här om elektronikavfall:
"Apparaterna demonteras, det farliga avfallet plockas bort och behandlas för sig. Metallerna skickas till återvinning. Trädelar samt plast bränns och till nytta som el- och värmeenergi."
Källa: http://www.ockero.se/download/18.d3eef9913a7211583f47e/broschyr_vart2012.pdf
I samma broschyr har de en ”avfallstrappa” där det högsta steget är att föredra – att minska avfallet från början. För mig som konsument handlar det dels om att tänka efter innan jag köper något och dels om att vara rädd om sakerna så att de håller längre.
Med deponi menas att det som varken utnyttjas till nytt material, eller till energi läggs på tipp eller någon annan form av förvaring vilket i långa loppet inte är hållbart.
Hade vi lämnat in så många tomglas och burkar om det inte hade funnits pant? Jag tror inte det och på samma sätt finns det på gott och ont en ekonomisk drivkraft i återvinningsbranschen.
Från datorn är det främst metallerna som är av värde. På informationshemsidan Sopor.nu (en sopas väg) står det att det mesta avfallet tuggas sönder i stora fragmenteringsanläggningar så metaller kan sorteras ut. På smältverk återvinns koppar, aluminium och järn för att kunna användas som råvaror i nya produkter. Det är även så att små mängder guld, silver och palladium också kan återvinnas från kretskort.
Ett politiskt styrmedel för att få ett fungerande återvinningssystem är ”producentansvar”. I Sverige infördes det år 2001 och på naturvårdsverkets hemsida står det:
”Producentansvaret är ett styrmedel för att uppnå miljömålen. Tanken är att det ska motivera producenterna att ta fram produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen.”
Källa: http://www.naturvardsverket.se/Amnen/Producentansvar/.
De områden där producentansvar råder i Sverige är för närvarande: förpackningar, däck, returpapper, elektronik, batterier, läkemedel, fordon (under 3,5 ton) samt radioaktiva strålkällor. Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Producentansvar
Producentansvaret innebär att den som framställer en produkt även har ett ansvar när produkten blir till avfall. Exempelvis har Apple ett system där du kan lämna in gamla produkter (även när du inte tänker köpa något nytt). http://www.apple.com/se/recycling/
Två företag som verkar arbeta seriöst med återvinning av elektronik:
När jag pratade med min rättighetsmedvetna granne om ämnet datoråtervinning sade han att det händer att datorerna hamnar i Sydeuropa, men att det sedan fanns risk för att de hamnade någonstans i Afrika där barnarbetare utnyttjas för att göra det annars dyra manuella jobbet för en spottstyver. När jag började söka på detta ämne på Internet kom det tyvärr en hel del träffar.
I en artikel från expressen berättas om en åttaårig tjej som arbetar upp till 14 timmar per dag med att bland annat skilja metall från plasten i kretskort. Klicka på länken: 8-aringens-uppgift-att-leta-metall-bland-gifter
Därför är det viktigt att datorn hamnar hos ett företag som har ”rättvis återvinning”, och även att du håller ett öga på om nya produkter du köper är rättvisemärkta.